Och slutligen: malmöpolisens gärningsmannaprofil för "den nye lasermannen":
Post-postironiska ordvitsar, ovårdade moddningar och oren surrealism.
onsdag 27 oktober 2010
måndag 18 oktober 2010
Enarmad bandit.
Hej, hallå!
Lite kort om mig dårå, om du som läser inte varit på min blogg tidigare: Rolf var namnet, egenföretagare inom ventilbranschen. Bor utanför Örebro med frun Junni, hunden Rasta-Mats och mina två och ett halvt barn. Och när jag skriver "två och ett halvt", så menar jag det bokstavligen. Nu kommer det kanske någon PK-kärring och kvider, men jag jobbar som sagt inom ventilbranschen, och där är vi vana att ventilera oss fritt. Ha!
1978 fick jag och Junni lille Jögge, som snart nog följdes av systern Zara - och så långt allt väl. Men så 1984 kom sladdisen. Emmert. Nu kanske ni tänker: "Emmert! Vad är det för jävla namn?" - och på det svarar jag bara: "Men vad är det för jävla barn?" Både Jögge och Zara var fina ungar - helt normala på alla sätt. Men Emmert föddes med en så usel högerarm att läkarna var tvungna att amputera fanskapet redan efter 8 månader! Och är det något jag inte tål så är det amputerade. Muslimer, bögar och kommunister - fine! Jag vill inte veta av er i mitt hus, men det är inte så att jag springer på stan och jagar er med en snöskyffel heller, va. Men amputerade? Nä, där går gränsen. Ska man behöva äta vid samma bord som någon som sitter och skrapar med stumpen på tallriksunderlägget i takt med tuggandet? Ska man behöva sitta i samma biografsalong som nån jävla cirkusakt som inte kan hålla popcornen samtidigt som läsken? Fyfan. Som sagt: Nu pissar ni PK-kärringar säkert ner era storblommiga trosor, men det finns faktiskt gränser för vad en civiliserad människa skall behöva stå ut med. Och jag drar gränsen vid Emmert.
Vi har försökt allt med ungen: Hockey kan han inte spela, Fotboll kan han heller inte spela (för han ramlar för lätt. Tränarn sa att det var svårt med balansen pga. armen, men jag kallar det för vad det är: homofili), Handboll kan han naturligtvis inte spela, och när jag ägnade en hel söndag i tennishallen åt att tvinga Emmert att lära sig kasta upp bollen med munnen när han skulle serva så svalde han så mycket gult ludd att den grisen kräktes i Volvon på vägen hem. Vad mer kan man göra liksom? Jag har varit mer än tålamodig och både Junni och Rasta-Mats bara gråter när de ser honom – och då blir det inte mycket åka av i bingen kan jag säga. Och man behöver ju ”ventilera sig” ibland, som sagt.
Så nu är det auktion som gäller! Han (och alla hans gelikar) må äckla mig, och alla andra med lite vett i huvudet, men helt värdelös tycker jag inte han kan sägas vara. Vi har t.ex. använt Emmert som trädgårdstomte med mycket gott resultat under hela våren, och bara man inte glömmer att ta in honom innan frosten (Jögge!) så kan jag varmt rekommendera den hågade köparen att göra detsamma. Som några av er vet så låg den här auktionen på Tradera innan, men de PK-f*ttona tog bort den efter två timmar. Vart är Sverige på väg, liksom? Det var inte ens en bild på stumpen.
Ni mailar in era bud på Emmert till mailadress: Rolf_Evertsson@rodakorset.se.
P.S. Köparen står för portot D.S.
Lite kort om mig dårå, om du som läser inte varit på min blogg tidigare: Rolf var namnet, egenföretagare inom ventilbranschen. Bor utanför Örebro med frun Junni, hunden Rasta-Mats och mina två och ett halvt barn. Och när jag skriver "två och ett halvt", så menar jag det bokstavligen. Nu kommer det kanske någon PK-kärring och kvider, men jag jobbar som sagt inom ventilbranschen, och där är vi vana att ventilera oss fritt. Ha!
1978 fick jag och Junni lille Jögge, som snart nog följdes av systern Zara - och så långt allt väl. Men så 1984 kom sladdisen. Emmert. Nu kanske ni tänker: "Emmert! Vad är det för jävla namn?" - och på det svarar jag bara: "Men vad är det för jävla barn?" Både Jögge och Zara var fina ungar - helt normala på alla sätt. Men Emmert föddes med en så usel högerarm att läkarna var tvungna att amputera fanskapet redan efter 8 månader! Och är det något jag inte tål så är det amputerade. Muslimer, bögar och kommunister - fine! Jag vill inte veta av er i mitt hus, men det är inte så att jag springer på stan och jagar er med en snöskyffel heller, va. Men amputerade? Nä, där går gränsen. Ska man behöva äta vid samma bord som någon som sitter och skrapar med stumpen på tallriksunderlägget i takt med tuggandet? Ska man behöva sitta i samma biografsalong som nån jävla cirkusakt som inte kan hålla popcornen samtidigt som läsken? Fyfan. Som sagt: Nu pissar ni PK-kärringar säkert ner era storblommiga trosor, men det finns faktiskt gränser för vad en civiliserad människa skall behöva stå ut med. Och jag drar gränsen vid Emmert.
Vi har försökt allt med ungen: Hockey kan han inte spela, Fotboll kan han heller inte spela (för han ramlar för lätt. Tränarn sa att det var svårt med balansen pga. armen, men jag kallar det för vad det är: homofili), Handboll kan han naturligtvis inte spela, och när jag ägnade en hel söndag i tennishallen åt att tvinga Emmert att lära sig kasta upp bollen med munnen när han skulle serva så svalde han så mycket gult ludd att den grisen kräktes i Volvon på vägen hem. Vad mer kan man göra liksom? Jag har varit mer än tålamodig och både Junni och Rasta-Mats bara gråter när de ser honom – och då blir det inte mycket åka av i bingen kan jag säga. Och man behöver ju ”ventilera sig” ibland, som sagt.
Så nu är det auktion som gäller! Han (och alla hans gelikar) må äckla mig, och alla andra med lite vett i huvudet, men helt värdelös tycker jag inte han kan sägas vara. Vi har t.ex. använt Emmert som trädgårdstomte med mycket gott resultat under hela våren, och bara man inte glömmer att ta in honom innan frosten (Jögge!) så kan jag varmt rekommendera den hågade köparen att göra detsamma. Som några av er vet så låg den här auktionen på Tradera innan, men de PK-f*ttona tog bort den efter två timmar. Vart är Sverige på väg, liksom? Det var inte ens en bild på stumpen.
Ni mailar in era bud på Emmert till mailadress: Rolf_Evertsson@rodakorset.se.
P.S. Köparen står för portot D.S.
onsdag 13 oktober 2010
Nymoddad tavla!
Jag är oförskämt nöjd med denna nya skapelse - i synnerhet med benen till hunden som liksom tassar upp på ramen! Verket finns just nu att beskåda hemma hos fröken C, men man borde kanske göra en Banksy och hänga upp det på Moderna här i Malmö, som ligger nästgårds.
Full Pull 2010, Sonic Sequel @ Caroli Kyrka
För någon vecka sedan var jag med och jobbade med årets upplaga av Full Pull (http://full-pull.org/10/festival.php), en festival ägnad åt elektronisk musik och konst. Det kanske bästa var Sonic Sequel på Caroli kyrka med jävligt trevliga Modern Love-killarna Miles Whittaker (aka Pendle Coven) och Sean Canty som här kallade sig Demdike Stare. De förvandlade den nyligen övergivna kyrkan till en elektronisk helgedom med brus, maffiga basar och kluriga rytmer. En sakral upplevelse. Tidigare på dagen var jag med och riggade, och då passade jag på att ta mig ända upp i kyrkans topp, via ett tämligen livsfarligt system av knarriga trappor och stegar. Belöningen i toppen, som få "civilister" före mig fått se, var en helt fantastisk maskin som styrde de fyra klockorna i tornet. En mycket bra dag och kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)